Jag har just nu min nyckelhållare som plånbok men jag letar efter en korthållare. Jag tycker att det är så bökigt att ta fram den andra när jag är ute och festar på stan eller när jag bara ska springa ner till affären, ska man ta upp ett kort faller sex nycklar ner istället.

Ni vill ha tips om den perfekta garderoben så nu tänkte jag dela med mig av hur jag tänker. Jag har alltid tyckt att det är så fint med exklusiva assessorer, att ha ett läppstift från Dior eller ett par finare solbrillor kan göra så mycket, det är en liten detalj som binder samman hela ens outfit. Det behöver inte vara nödvändigt dyrt, men de saker man använder ofta lägger jag gärna en lägga en extra peng på. Jag tycker att man ser skillnad på ett par brillor från H&M och ett par från Ray Ban´s.

Och därför vill jag köpa en fin liten korthållare, just nu lutar det mot den rosa blå från Prada.

Så var den här påskhelgen över.
Det är alltid en märklig känsla när man vaknar upp på morgonen och ens besök har rest hem, ingen som är i köket och kokar kaffe och ingen som snarkar i sovrummet bredvid. Alltid lite sorgligt och jag får alltid en jobbig känsla i magen. Det blir så påtagligt att jag och Victor är ensamma här borta. Men känslan brukar alltid lätta efter några timmar, jag kom precis hem från gymmet och har handlat hem middag till ikväll. För att få hjärnan back on track och slippa ångesten så organiserar jag upp runt omkring mig. Resten av dagen har vi bestämt ska spenderas i sängen, det ska hånglas och tittas på House of Cards. Det är tillochmed dåligt väder här idag och vi ska hacka grönsakerna till middagen redan vid lunch så vi enkelt kan slänga ihop maten senare. Mysdag deluxe står alltså på schemat.

 I fredags var jag ju och tränade, precis som jag skrev här. Jag måste slå ett slag för hur jäkla snygg man känner sig i träningskläder när både ansiktet och håret är fixat. Låter väl töntigt och nu kommer väl ni bli irriterande men det är sant. Hade på mig ett par tights i korall och en grå magtröja. Kände mig svinsnygg tillskillnad från alla andra gånger jag är där tidigt på morgonen med en tofs på huvudet och påsar under ögonen. Tog självklart selfies bara för att jag kände mig så snygg. I veckan kanske jag ska sammanfatta min träning för er? Hur det egentligen går för mig med Orlando. Jag gör det i ett annat inlägg.

Efter min träning tog vi oss ut i solen för en lunch, vi åt italienskt på en restaurang nära oss innan vi tog oss tillbaka till lägenheten för att fixa oss inför Victors match.

Efter matchen fick vi höra att Victor var ledig hela helgen så vi åkte till K.O.B, åt kött och goda tillbehör drack lite vin och snacka skit innan vi åkte hem sent på natten. Det är de som är fint med Portugal, vi bokade bord klockan 10 en fredagskväll och när vi hade ätit upp vid klockan tolv rullade fortfarande middagsgäster in.

I lördags var det påskafton. Så mysigt att vakna upp bredvid en nyvaken ledig Victor med huset fullt av familj. Vi åt påskbrunch och fick påskägg innan vi fixade till oss och tog bilen ut till hamnen.

Jag invigde mitt nya set från Mango som jag köpte i Prag, jag tycker att det är så fint med set och så glad att det är inne i modevärlden nu så man enkelt kan få tag i det.

Vi beställde in sangria och öl, åt lunch och njöt av vädret. Det var mycket folk ute och man kände att ledighet låg i luften. Det var fint.

Efter lunchen satte vi oss vid vattnet och tog en glass innan vi tog bilen hem igen vid femsnåret.

Väl hemma spelade vi kort på balkongen, lyssnade på musik och förberedde middagen (eller okej mamma gjorde. Varför blir det alltid så när ens föräldrar är på besök? Man blir ett barn igen och låter dom göra allt det jobbiga). På kvällen åt vi påskbord, drack vin och spelade spel.

Det var den lilla påsklördagen, en av de bättre jag har haft tror jag.

I fredags rotade jag fram den här silvriga skjortan i garderoben och jag har nog aldrig fått så mycket komplimanger, ni är många som undrar vart jag har köpt den. Jag köpte den på H&M redan i september här i Lissabon. Jag använde den på juldagen när vi var ute festade i Västerås men när jag köpte den såg jag mig alltid bära den på sommaren när jag var brun och till ett par enkla jeans.

Till den hade jag på mig ett par örhängen som jag har blivit så kär i, dessa kommer från Mango och jag köpte dom bara för någon vecka sedan! Jeansen kommer från Zara, skorna är Alexander McQueen och väskan från Gucci. En del har frågat om väskan och om jag inte kan lägga upp en bättre bild men jag tycker att dessa kanske duger? Den kommer från den nya kollektionen och är i skinn, ÄLSKAR den.

Jag vet inte om ni har snappat upp det men jag älskar högtider. Jag tycker om känslan av långledigt, god mat, nära och kära, godis och vin i överflöd. Det är fint. Jag är den som planerar vad jag ska ha på mig på när vi ska äta påskmiddag och jag tycker att det är roligt med småpresenter. Första året tillsammans med Victor flög jag ner med ett stor påskägg och massa svenskt godis.

En annan fin påsk var när min mamma, hennes gubbe Stefan och min storebror Albin kom på besök till oss för allra första gången i Lissabon. Det var så emotionellt för mig att få besök av min fina familj, att dom kom till det nya främmande landet jag numera bodde i och fick se hur vi hade det. Vart vi åt våra luncher eller vart vi handlade hem mjölk, det var en mäktig känsla. Och tufft när det var dags för dem att åka hem.

Vi bodde i en möblerad lägenhet i en förort i Lissabon, jag tror tillochmed att det räknas som en egen stad, Seixal. Lägenheten liknade en bunker med en beige skinnsoffa och svarta ikeamöbler. Så charmigt att vi redan nu kan se tillbaka på det och fnissa, vilket fantastiskt första halvår vi hade där tillsammans. Här hade vi burit ut våra innemöbler för att kunna sitta ute och äta middag. Det här var påsken 2015. Under den här våren gjorde jag bokstavligen ingenting. Planen var att skaffa ett jobb men jag fick bara jobb på som telefonförsäljare, det var inte optimalt att vara hemifrån 10 timmar per dag då hade jag lika gärna kunnat bo kvar i Oslo. Tanken att plugga på distans slog mig inte så jag fördrev tiden med att träna och att baka. Det var en kluven tid, jag var ju så lycklig över att äntligen vara med Victor men jag var så olycklig när jag tänkte på hur lite jag gjorde med mitt egna liv. Med min karriär och mina mål.

När jag letade fram bilder från den påsken så hittade jag inte så många, jag måste ladda min gamla mobil och föra över alla bilder till min hårddisk. Men däremot hittade jag massa annat kul!

Här är bilder från vår andra lägenhet i Lissabon. Även den var möblerad, men det mesta slängde vi ner i källaren och försökte fräscha till stället med fina mattor och ljusstakar. När vi flyttade hit började jag även gå i skolan, fem dagar i veckan pluggade jag portugisiska vilket var bra för min hjärna men även det vara ganska tufft. Jag vet att jag kände mig så dum och dålig när jag inte förstod, ryktet spreds sig även att jag var tillsammans med Victor så att vara en ung svensk tjej förstärkte inte direkt bilden av att vara smart.
Dessutom blev jag utfryst av de andra tjejerna i klassen. Varför vet jag inte, jag bjöd hem hela klassen på middagar, bjöd in mig själv på utekvällar och försökte att inte ta för mycket plats. Men efter några veckor satt dom och pratade om den gaaaalna utekvällen dagen innan som jag uppenbarligen inte var bjuden på, vilket var femte dagen i rad. Istället för att bli ledsen så slutade jag bara att försöka och insåg att jag hellre var ensam än vän med tjejer som dom. Jag hängde med grabbarna på rasterna istället.
Jag tror nu i efterhand att det var någon slags avundsjuka blandat med deras osäkerhet. Jag var enkel att irritera sig på, en svensk tjej som gärna pratar högt och som tydligen är ihop med ett fotbollsproffs. Jag tycker också om att göra mig fin även om jag bara ska sitta vid en skolbänk. Det var jobbigt just då, speciellt eftersom att min självkänsla inte var som den brukar men idag ser jag bara tillbaka på det som en viktig erfarenhet. Så som dom betedde sig betydde man sig på högstadiet, så i slutändan säger det mer om dem än om mig.

Här har Victor “pyntat” hemma hos oss, han tyckte det var snyggt om kepsarna var uppställda på trappen upp till vårt sovrum.

Victors storebror Sebbe kom och bodde hos oss i några månader vilket var helt underbart. Han fick vårt extrarum som sakta men säkert utvecklades till ett rum för Playstation. Victor blev skadad så vi hade en hel del mysiga kvällar med vin och goda middagar. Sebbe är en kung i köket och det var så mysigt att för en gångs skull inte vara den som alltid kokar ihop en middag. Han kunde stå där inne i timmar och koka ihop någon sås eller marinera ett kött. En väldigt mysig tid i livet för oss.
När jag ser bilder på mig själv känner jag knappt igen mig själv, gör ni?? Känns så otroligt långt borta. Tänk att så mycket kan ändras på bara två år. 

Jag kommer aldrig att sluta skratta åt den här bilden. Jag och Victor hade ett stort bråk en kväll. Innan bråket utlöste så började han raka håret. Men det hela eskalerade och efter någon timme av bråk slängde han igen dörren för att gå och köpa kebab till sig själv och Sebbe (nej det är sant, jag fick ingen kebab). När vi blev sams skrattade vi så mycket åt att han hade gått ner för att handla mat och glömt bort i all vrede att han såg ut såhär. “Jag tyckte att folk kollade konstigt”.
Otroligt roligt.

Jag önskar er alla en RIKTIG glad påsk, drick mycket påskmust och ät god mat.
Umgås med era nära och kära och ät så mycket godis ni vill <3

Jag har fått en del kommentarer, frågor och mail om hur jag får dagarna att gå här borta i Lissabon, om jag inte känner att jag slösar bort mitt liv på Victor och väldigt ofta träffar jag människor som frågar vad jag egentligen håller på med här nere. Och jag vet inte varför men jag blir väldigt defensiv, kanske är det för att jag fick börja höra det redan när jag började dejta Victor för snart fyra år sedan. Från den dagen vi började prata med varandra började fördomarna hagla in. En del av dem menar säkert inget illa, jag förstår att dem undrar, men en del väver också in de spydiga kommentarerna. Man vill peta lite och irritera.

Jag får känslan av att det är ett svenskt tänk det där. Att man faktiskt inte gör rätt för sig om man inte krigar på måndag till fredag på Ica eller ABB i Sverige, att mitt sätt att leva inte är lika värdigt. Jag är bara en ung tjej som lever loppan på min fotbollsspelande pojkvän. Men jag har svårt att tro att alla skulle palla med det här livet. Livet handlar inte om pengar eller kändisskap. Livet handlar om familj och vänner, och inget av det har jag här borta förutom Victor. Jag har även svårt att tro att folk skulle våga chansa så mycket i livet, våga lämna sin trygga punkt och att helt handlöst kasta sig ut där.

Jag träffade en gammal arbetskamrat förra sommaren i Västerås när jag var ute, full och spydig frågade han vad jag gjorde här nere egentligen förutom att shoppa för Victors pengar. Jag orkade inte ens försvara mig utan frågade bara om han fortfarande jobbade kvar på McDonalds. Ja visste gjorde han det, han var inne på år 12 nu. På samma resturang i lilla Västerås. Jag säger inte att det är något fel på det, men döm inte mig som hittills har bott i fyra olika städer, jobbat på fem olika jobb och som precis har startat upp ett eget aktiebolag.

Jag kommer att bli en affärskvinna, en som försörjer sig själv och sin familj. I framtiden kommer jag kunna köpa en extra fin present till Victor precis som han gör till mig. Men inte just nu. Just nu försöker jag att varje dag att göra någonting utmanade. Jag mailar och pratar i telefon med stora företag. Jag vet hur man är socialt kompetent och jag tvivlar aldrig på mig själv eller min egna kompetens. Och om vi gör slut om fem år då? Ja, då gör vi det. Och då klarar jag mig ändå, för jag är jag. Och jag kan allt.

Det kanske petar folk i ögonen men att påstå att jag ger upp allting här i livet och inte gör någonting för att växa är bara ett påhitt. Hade jag inte träffat Victor utan bott i Västerås just nu (vilket aldrig hade hänt men vi leker med tanken), jobbat på något jobb eller haft en utbildning så tvekar jag starkt på om jag hade vågat köra det race jag kör nu och tro på mig själv så mycket som jag gör idag.

Det livet som man “ska” leva har aldrig varit någonting för mig. När jag var liten drömde jag inte om hus, Volvo och hund i Västerås. Jag drömde om London och om New York. Jag drömde om kläder och såg mig själv springa runt bland olika möten, driva mitt egna företag och vara min egna chef. Utan Victor hade jag ändå inte bott i Sverige nu, jag hade ändå inte varit färdigutbildad och jag hade ändå inte haft ett måndag till fredag jobb. Jag hade varit på vift någon annanstans och folk hade stört sig på det med.

Ta inte mitt sätt att leva eller min positivitet för en svaghet, att jag skriver på ett skämtsamt sätt om det här livet betyder inte att jag är dum och naiv. Tvärtom. Jag vågar faktiskt. Jag vågar göra läskiga saker varje dag. Jag hamnar i konstiga situationer nästan varje dag. Att gå ensam på en stor fotbollsmatch och träffa “legender” kräver någonting av en om man inte vill stå där som en grönsak. Att ensam lära känna en främmande stad i ett helt annat land kräver någonting av en. Att köra bil ensam i en stad som Lissabon kräver någonting av en. Att ta för sig trots att man är en ensam utlänning kräver någonting av en. Att våga tro så mycket på sig själv kräver någonting av en.

Så här kommer en spark i baken till alla er som är fast i mellanmjölkstänket. Ge er ut i världen. Testa någonting nytt. Försök lära er ett nytt språk och träffa nya människor. Livet är för kort för att leva efter normen bara för att man borde, livet är inte jobb. Jobb är inte livet. Livet är för kort för det. Och till er som vill leva ett sånt liv, det är helt rätt om det gör dig lycklig, men döm inte mig för hur jag väljer att leva mitt liv.

Sen vill jag tillägga att jag har en stor respekt för alla de människor som krigar sig genom livet, som har det tufft ekonomiskt och inte får ihop vardagen. Men det är en helt annan fråga än det här. Jag förstår att alla inte har möjligheten att göra så som jag gör, men jag tror även på att vilja och att våga drömma tar en väldigt långt.

Jag var uppe med tuppen imorse. En svensk tjej skrev till mig för några veckor sedan och fråga om jag var sugen på att fotograferas av henne när hon kom på besök till Lissabon. Jag har ju som policy att aldrig säga nej till saker så imorse vid halv åtta sågs vi på Costa da Caparica för att ta lite bilder.

Låt oss vara ärliga, jag är ingen modell och har ingen aning om hur man ska bete sig framför kameran. När jag och Victor tar outfitbilder börjar vi alltid bråka för att jag blir så ful och av femtusen bilder väljer jag tio stycken som jag visar för er.

Hur som, jag vet inte hur resultatet blir men det var sååå roligt! Sandra var otroligt duktig och det var så lätt att känna sig bekväm framför kameran tack vare henne. Jag visar er när jag har fått bilderna sen!

Nu ska jag ta mitt sminkade ansikte och gå till gymmet för ett styrkepass.
Min familj kom med flyget igår kväll så idag blir det en lunch ute i solen och vid sex spelar Victor match som vi ska g på. Vamos benfica osv.

När jag skrev inlägget igår var det inte min mening att skapa en egoboost för mig själv. Jag är inte en narcissist, jag lovar! Wow era ord. Så sjukt härligt och roligt att höra era åsikter, varför ni tycker om eller inte tycker om min blogg. Nu fick jag en spark i rumpan och det blir lättare att blogga när jag känner mig omotiverad. Tack tack tack tack, ni är, som alltid, alldeles för snälla mot mig. Jag gillar känslan jag får härinne av er så himla mycket, låter väl fånigt men det är som om att jag har ett nytt kompisgäng. HEJ kompisar <3.

Många av er vill läsa om mode och vad jag shoppar nu inför våren så jag tänkte dela med mig av två par nya skor som kom med posten igår. Förra sommaren gick jag bokstavligen runt i ett par tofflor från H&M hela sommaren. Om ni skrollar igenom min instagram så kommer ni att se dom på x antal bilder. Varför? Jag hittade inga snygga sommarskor här i stan och jag orkade inte beställa, jag visste inte vart jag skulle posta skiten och jag hade hört att det var besvärligt med sånt här i Portugal. Det är det iochförsig eftersom att dom alltid knackar på dörren, är man inte hemma så skickas paketet tillbaka men nu beställer vi allting till Victors anläggning istället så finns det alltid någon där att ta emot paketen. Hur som, jag gick alltså UT och festade i dom här tofflorna, när vi var i Toulouse kom jag inte in på ett nattklubb pågrund av skorna “you are wearing slippers?”.

Och därför tänkte jag ta revansch i år!!

Dessa tofflor från Ganni har jag velat ha ett tag, jag gillar stilen på dem och att de är lite speciella. Inte bara ett par svarta enkla tofflor. Snygga till en enkel klänning men jag kan även se mig ha dessa till en snygg jumpsuit eller svarta tajta jeans med en festtopp till. Enligt mig alltså både en vardags och festsko.

Dessa espadrillos från Kenzo ÄLSKAR jag. Trots att de är glittriga anser jag att jag kommer kunna bära dem till typ vad som helst. Ett par jeanskjorts och en vit skjorta i stan, en tracksuit på flyget eller till en tajt kostym på en finare middag.

Vi tog en uber ner på stan idag efter träningarna och gjorde lite ärenden på banken. Man ska tydligen vara fotbollsproffs för då får man hjälp trots att hela banken har lunchstängt, jag säger då det. Vi pratade om det för ett tag sedan att offentliga människor (fotbollsproffs i detta fall) alltid blir specialbehandlade, vilket är absurt med tanke på hur mycket förmåner dom redan har. Min nya dator har pajat och jag kan garantera att om jag hade gått in själv på macbutiken igår hade det ställts hundra fler frågor om den trasiga datorn än vad det gjordes nu. Detta gör, som ni säkert förstår, att jag allt för ofta utnyttjar Victor. Det kommer bli ännu lättare när jag heter Maja Lindelöf i framtiden, just sayin.

Vi åt lunch på ett ställe som heter Lost in, en hippie-restaurang med rolig variation på maten. Men egentligen spelar det ingen roll för utsikten gör hela grejen. Vi tog en glass efteråt i en park som heter Príncipe Real innan vi tog oss hem. Jag älskar området runt omkring Principe Real, mysiga kvarter och där ligger även min absoluta tapasbar. Har ni svängarna förbi Lissabon borde ni absolut åka upp dit en eftermiddag.

Idag slängde jag på mig ett par jeans som jag ÄLSKAR från Zara. Jag köpte dem i höstas och jag har burit dom alldeles för ofta sedan dess. Älskar hålen vid knäna och hur de formar sig där fram, det är enkelt att få en camel där framme if you know what I mean. Tog fram en gammal skjorta från Mango som jag knöt åt och dammade av mina birkenstock från lådan med sommarkläder.

Vår städerska har lovat att komma hit en heldag bara för att fixa min garderob, ska passa på att ta ner lådorna från vinden som jag packade ner efter förra sommaren innan dess. Det blir lätt så att man känner att man måste köpa nytt (iallafall jag) så man glömmer bort allt fint man redan har. Jag ska bli bättre på det, att överanvända mina kläder och bli mer ekonomisk.

Efter det har det inte hänt så mycket, vi handlade hem färsk lax och potatis som jag tillagade medan Victor tittade på CL. Ja jag vet, jag är en toffel. Och som om inte det vore nog, en timme senare skriker han från vardagsrummet “Majaaaa kan du snälla ge mig en glass och ett glas vatten. Det är mycket mysigare om du gör det”. Om jag gjorde det? Självklart, han är så jäkla gullig när han gör sådär. Kan tänka mig att hans mamma känner igen sig nu när hon läser detta.

Jag har känt mig väldigt omotiverad här inne på bloggen, det kanske har märkts i mina blogginlägg eftersom att era kommentarer lyser med sin frånvaro. Men jag ser ju att ni kikar iallafall, det är alltid något. Vad vill ni läsa mer eller mindre om? Berätta så blir det roligare för alla.
Just nu försöker jag kompensera upp med hundra bilder varje dag men det håller inte måttet. 

Sen var det helt plötsligt sista dagen i Prag, att fem dagar kan gå så snabbt.
Det var lördag och vi hade kommit hem tidigt på morgonen från nattklubben så det blev en sovmorgon innan vi vid klockan ett tvingade oss ut på stan. Vi åkte ner till de judiska kvarteren och planen var att se den judiska kyrkogården och att gå på museum. Men på lördagar är det sabbat………. så vi fick planera om eftersom att allting var stängt.

Eller planera och planera, vi strosade runt, Vickan köpte kristallglas och jag köpte en ful keps till Victor. Vi frestades av de goda munkarna på torget som visade sig inte alls smaka särskilt bra.

Efter det satte vi oss på en uteservering för att se de Astronomiska klockspelen på torget (då kunde vi iallafall säga att vi hade sett en sak i Prag). En öl blev i vanlig ordning blev fem så istället för att åka tillbaka till hotellet ställde vi om och bestämde oss för en tidig middag i stan.

Den tidiga middagen förvandlades till en lång middag som gjorde oss festsugna. Sagt och gjort, jag och Vickan som bar alldeles för varma kläder för en festkväll köpte
varsin t-shirt på en souvenirbutik innan vi gick tillbaka till den irländska baren med liveband.
Kvällen slutade alldeles för sent på en nattklubb och det var otroligt jobbigt
att vakna sju på morgonen med vetskapen om att man skulle flyga hela dagen hem till Lissabon.

Det blev extra jobbigt när man mellanlandade i Brussel och slogs av värmeslag, inte hade jag tänkt till när jag klätt mig på morgonen efter tre timmars sömn så där satt jag, med flottigt hår och svettig panna med min I <3 Prag t-shirt. Då kände man sig fräsch, det kan jag tala om.

Jag är så tacksam över den här resan som jag fick av mina fina vänner i födelsedagspresent. Mina bästisar som har kommit att bli mina systrar. Alla borde få ha vänner som dom. Det finns ingenting vackrare i hela världen. 

Vilken dag! Eller den började inte så bra, jag tog mig till gymmet och tränade styrka i en timme. Vilken skillnad det är på kroppen när man har brutit sina rutiner, det kändes som ett slag i ansiktet och det var ganska jobbigt om jag ska vara ärlig. Inte bara fysiskt men även psykiskt.

Helt plötsligt känner jag mig så sliten i min kropp, jag som de senaste månaderna har varit så stark och rakryggad känner mig helt plötsligt inte alls så stark och fin. Jag gick därifrån med en jobbig känsla i magen och väldigt stressad, över lägenhet som är stökig och över vissa saker jag måste ta tag i. Ingen bra känsla i kroppen helt enkelt.

Men sen mötte jag upp den här karln på en lunch, vi pratade om vad som försiggår i min hjärna och varför jag tänker som jag tänker. Och en timme senare kändes allting bra igen. Det är väl klart att man mår såhär efter fem dagar i Prag, kroppen är paj men min själ har aldrig varit såhär full med kärlek. Och det är helt okej, och det kommer bara att ta några dagar innan jag känner mig som mig själv igen.

Jag tror att det tar tid innan alla gamla hjärnspöken och dåliga tankar försvinner, men tillskillnad från förut så pratar jag om det idag. Det gör att ångesten blir lättare och att jag blir mindre ensam med mina tankar. Hade jag inte berättat om hur jag kände idag hade jag heller inte förstått varför jag kände som jag kände, tankarna hade bara blivit värre och ångesten större.

Vädret var magiskt idag vilket lättade tyngden på hjärtat.
Turisterna har hittat hit efter vintern så staden kryllar av folk.

Vi hann med lite shopping.
Eller vi och vi, jag gjorde medan Victor spelade spel på mobilen.

Nu är vi hemma, fixat i lägenheten och har precis ätit tacos. På tv rullar någon fotbollsmatch och jag pillar med datorn.

Önskar er en trevlig kväll alla fina läsare.