Så var man hemma igen. Idag har jag riktig måndagsångest fast det är onsdag, det är så svårt att mixa livet med en fotbollsspelare och vara entreprenör ibland. Victor får spontant ledigt tre dagar och vi vill åka iväg på en weekend, men då hamnar ju alla mina måsten på vänt och jag blir kluven mellan att jobba och att leva i nuet. Mitt mål med 2018 är ju verkligen att leva mer i nuet och att bli av med min ångest, därför försöker jag ofta stänga av helt när jag åker iväg sådär. Kanske inte så proffsigt men någonting som krävs av mig, att ha igång en mailslinga kan förstöra en hel lunch för mig och därför stänger av allting. Det viktiga är Victor och den där paellan, inte ett samarbete eller kläder som ligger på posten. Längtar tills jag har mer balans. Det blev som en käftsmäll att komma hem iallafall, så idag ska min engelska telefon installeras och det ska bli min jobbtelefon från och med nu. Att ha ens vänner i samma Whatsapp som ens kollegor gör det svårt att urskilja på vad som är viktigast att svara på. Eller snarare, vad som är viktigt på att svara just i stunden.
Vid lunch igår gick vårt flyg. Väldigt skön tid att flyga, vi hann äta en mysig frukost innan vi tog taxi till flygplatsen. Här har ni mannen i mitt liv, är inne i någon slags pik just nu och har ALDRIG varit såhär kär i honom. Kan inte låta honom vara.
Vi kom hem till regn (såklart he he) men det var lite mysigt faktiskt.
Vi lagade en tacos för en hel familj som vi åt till både lunch och middag. Vi började titta på serien Grå Zon och vid elva somnade jag i soffan. Jag vaknade redan vid sju imorse så nu ska jag beta av mailen, ringa samtal och förbereda inläggen om Barcelona. Senare idag ska jag träna och steama ansiktet, hämta ut paket och packa upp. Ikväll ska det poddas också!
Fina maja!
Jag känner igen mig så i alla dina inlägg om ångest. Mår exakt likadant i perioder även fast vi lever helt olika liv. Jag har länge gått i kbt mot min ångest och en sak som min terapeut sa till mig i början var att jag kommer alltid leva med ångest, det är inget som kommer försvinna. Utan att de handlar om att hitta verktyg för att hantera det istället. Det var sjukt nog väldigt genombrytande för mig att inse detta, då jag i alla dessa år jobbat för att bli ångestfri. Vilket i sin tur skapade ångest såklart. Så nu lever jag ett liv där jag accepterar min ångest på ett helt annat sätt, vilket också gör att det blir lättare att hantera. Du är bäst glöm ej det! PUSS
Älskar din blogg! Sån fantastisk inspo och så genuin! Jag undrar om du kan tipsa om några favoritrestauranger eller barer i Lissabon? Jag bor här och har snart gjort det ett år, men finner endast små liknande Pastelarias som serverar en bit stek med pommes och ris (??)… Min kille kommer hit från Sverige om en vecka och vill så gärna ta med honom på en mysig restaurant (helst på en höjd) som serverar “normala” middagar. Det bästa vore om du kunde göra ett helt inlägg med dina tips på affärer, fik, restauranger och barer. Men det gör du såklart som du vill. Tack ännu en gång för bästa bloggen! Kram
Hej Maja!! Tack för världens bästa blogg (och podd), förgyller verkligen vardagen. Jag tar studenten i år och börjar få lite smått panik över att jag ännu inte har hittt den PERFEKTA vita klänningen att ha på mig på utspringet. Undrat vad du skulle haft på dig om du tagit studenten i år? Kram