För snart exakt ett dygn sedan ramlade det in folk här hemma (det gör ju ofta det, ett stort hus kräver mycket underhållning. Påminn mig om detta i framtiden, att inte bo i hus). Så jag fick gå upp till en sovandes Victor som hade kommit hem sent natten innan efter en match i Italien. Låt oss vara ärliga, det var lite bittra miner från både mitt och hans håll när vi insåg att hans sovmorgon behövde ta slut och mitt jobbrace i köket. Men istället så hade vi en mysig brunchstund tillsammans.
Det var väldigt länge sedan vi var ute på det här sättet tillsammans och det kändes fint. Like the old days, innan jag blev gravid och ville sova hela tiden.
Vi hittade ett nytt ställe som vi hade fått tips om, typiskt engelskt och så himla mysigt. Jag sa faktiskt det till Victor att det är en sådan ynnest att få uppleva kulturer på det här sättet. Först Portugal, sangria och fiskgrytor, sagres och 35 grader. Och nu England, med tea, scones, regn och dialekt. Jag är så otroligt tacksam över det, verkligen. Att jag får leva mitt liv på det sättet.
En nyvaken älskling <3 Precis när vi hade slagit oss ner så öppnade sig himlen. Fiket var som i ett gammalt skjul med en stor brasa och rubusta träbord. Himla mysigt.
In kom sedan omeletter, scones och bröd. Och kaffe såklart.
Och “cheese on toast”. Brödet luktade precis som det gjorde när man gick i lågstadiet och man mickrade tekakor med ost på? Vet ni vad jag menar? Minns det såväl när jag gick på Fryx i Västerås och när man värmde på mackor på eftermiddagen innan det väntade svenska i två timmar.
Det var vår lilla morgon vilket vi behövde. Idag ska vi till vår läkare och jag ska för första gången träffa min midwife (antar att det är barnmorska på svenska? men jag vet inte om det är någon skillnad mellan Sverige och England på termer). Det känns bra att få en kvinna som jag frånochmed nu kommer att gå till fram tills att bebisen kommer (med förutsättningarna att vi klickar idag). Sen ska vi göra rutinultraljud och jag är så nervös. Vi har ju inte sett bebisen sen v.8 (alltså 11 veckor) så det ska bli häftigt att få se. Det var en så stark upplevelse sist så jag är så taggad. Och ikväll har jag överraskat Victor med att boka bord på en restaurang i stan. En riktigt härlig fredag med jobb, träning, barnmorska och middag väntar.
En midwife i England är samma som barnmorska i Sverige men däremot har svenska barnmorskor högre utbildningsnivå (en magisterexamen) och har pluggat i 4,5 år, motsvarande i England endast 3 år. Kram och lycka till idag!
Har äntligen vågat lyssna på senaste spökavsnittet. Är SÅ glad att ni har skala banan låten emellanåt och inte skräckmusik. Det gjorde så jag vågade lyssna på hela avsnittet.
Haha jag värmde också tekakor i mikro med ost på när jag gick på fryx, världens bästa mellis 😍😂
Maja, jag har följt dig länge nu och du ger mig ofta ett gott skratt.
Eftersom jag följt dig länge så jag förstått att flytta runt som ni gör inte alltid en dans på rosor även om det är en fantastisk upplevelse.
Det jag undrar är hur gör man med vänner och dylikt? Orkar man skaffa nya vänner eller är det typ för jobbigt för att man ändå kanske måste bryta upp? Umgås ni fruar/flickvänner mycket, eftersom ni är i ”samma sits”? Och är lagen ibjudande till nya?
Åh nu blev det långt haha!
Fortsätt som du gör. Älskar att följa dig och din blivande lilla familj 🙂
Blev överraskad med en weekend till Lissabon, och var ju genast tvungen att gå in o läsa din guide! Nu är bord bokat på La Paparrucha imorgon kväll 😍 tack för många bra tips!
Åh herregud vad mysigt det där ser ut!!! 😍 Önskar jag också fick uppleva det du gör! Vore kul också om du kunde sätta ihop en liten lista (alltså behöver inte alls vara stor) med tips på mysiga ställen som du gillar i Manchester eller London! Ifall man någon gång ska dit!
Hej! Jag har en fråga, blir Victor ofta igenkänd på gatorna i Manchester? Typ att många vill stanna och ta kort med honom och blir ”hypade”? Eller får ni ofta vara i fred :)?
Glad att du håller humöret uppe Maja! Kämpa på – tänker på lilla Dante som druknat i Falkenberg och familjen. Vad tacksam man känner sig att ens nära och kära finns kvar!
Åh! Tekakor i micron, det är också Fryx-minnen för mig 😁