Idag får jag göra det hittills viktigaste i mitt yrkesliv någonsin och det är att dela med mig och sprida mig av information om hjärnforskning och schizofreni tillsammans med Hjärnfonden. När jag fick mailet och förfrågan för några månader sedan så blev jag så glad att jag grät och ringde mamma. Och när Victor kom hem sprang jag till dörren och berättade. I mitt jobb är det så mycket yta och allt det där, som jag även älskar. Men känner man mig, riktigt Maja, så vet man att jag lider av svår ångest och att min storebror är sjuk i schizofreni. Att dessa ämnen är någonting jag länge har brunnit för. Och att jag idag har såpass stora plattformar och kan sprida budskapet vidare är det finaste någonsin.
För snart fem och ett halvt år sedan så hamnade min storebror i en psykos som sedan resulterade i diagnosen schizofreni. Han har förmodligen haft sjukdomen hela livet och genom psykosen så bröt den ut. Det året var helt klart det värsta i hela mitt liv. Och den sommaren då allting hände så hamnade jag i chock och i ett trauma som jag idag fortfarande bearbetar. Det var så mycket som hände att det blir för långt för att skriva om här. Han försökte ta livet av sig flera gånger. För rösterna sa åt honom det. Polisen ringde mig varje dag i Oslo för att kolla om det stämde att jag hade blivit bortrövad och våldtagen som min storebror hade ringt in och anmält. Jag minns när jag för första gången träffade Albin efter händelsen på psyk så satt han vi ett stort bord och vägde inte mer än 55 kilo. Blå runt halsen av telefonsnöret han hade försökt strypa sig själv med. Det är den mest sorgliga dagen i hela mitt liv och jag kommer alltid att minnas varenda detalj av den dagen. Då trodde jag att Albin var borta för gott. Att jag fick mina år med honom men frånochmed nu så fanns inte längre min storebror.
Det tog flera år innan Victor fick träffa riktiga Albin. I början var Albin bara ett skal, satt tyst och var hög på mediciner. Men med åren har han blivit friskare och friskare. Och mer Albin och Albin. Den roliga, smarta storebrorsan jag alltid har haft är tillbaka. Och ett av de finaste minnena jag har är när min stora kärlek i livet Victor, satt vid samma middagsbord som Albin och skrattade åt hans skämt. Det var som om att Victor för första gången fick se den storebrorn jag hade växt upp med. Den man frågade frågor och den man tvingade hjälpa en med svenskaläxan. Om ni tycker att jag skriver bra, då har ni ingen aning om hur duktig han är med ord. Jag hoppas att han en dag skriver en bok. Då ska jag köpa varenda exemplar.
Det har varit tuffa år, för mig och mamma och vår familj. Men framförallt för Albin såklart. Jag är så stolt över honom. Och jag är så tacksam över att allting har gått så bra som det har gått. Men det går inte så bra för alla, och Albin är det där exemplet man berättar om för insjukna personer. “Man kan leva ett normalt liv”. Det har gått så bra för honom. Även om han aldrig kommer att bli frisk och även om han fortfarande äter många tunga mediciner. Men nu vill jag hjälpa till att sprida ordet vidare. Så att fler kan få hjälp, och att fler kan bli lika friska som Albin. Och så vill jag att Albin ska fortsätta att bli bättre. Så bra att han en dag lever ett helt normalt liv. Och så vill jag ändra synen på schizofreni. Jag vill utbilda. Jag vill att när mina barn är stora och dom får frågor om sin morbror så ska inte fördomarna vara att han är som Gollum i Sagan om ringen. Utan man ska veta hur det egentligen är. Att det är en psykisk sjukdom som är väldigt vanlig. Och ingenting farligt.
Så jag har tillsammans med Hjärnfonden startat en insamling med inriktning schizofreni så att vi kan forska mer om Albins sjukdom. Jag satt ett högt mål. Men jag tänkte att med hjälp av er så kan det gå. Och jag hoppas att ni vill vara med och hjälpa mig, även om jag vet att många fler kan relatera till annan slags psykisk ohälsa. Just nu, vill jag bara lyfta schizofreni en liten stund, för Albins skull.
Förresten så har jag inte berättat för er om hans fantastiska tal till oss. Sanna och John hade bett alla som skulle hålla tal att välja ut en låt som skulle spelas efter presentationen av talaren. Musiken började spelas och Albin ställde sig upp och var så inne i stunden att han stod framför oss och dansade. Till en Mikael Wiehe-låt. Vi har alltid lyssnat på honom och det var så självklart att han hade valt just den låten (ni hittar den här). Där stod han och dansade. Och där satt jag och grät. Fångade varje millisekund av min storebror som stod framför mig och gungade för min skull. För kärlekens skull.
Efter hans fina tal så avslutade han med orden “Och Victor, lycka till.” Albin om någon vet vad han pratar om när han säger det. Som han har fått stått ut med alla dessa åren. Och ändå har han aldrig tröttnat på mig utan alltid varit så stolt över att just jag är hans lillasyster. Och jag är så stolt över att just han, är min storebror.
Med mej blir du aldrig av med Albin.
Du kan åka ut i vida världen
bort ifrån far och mor
och du kan lämna släkt och vänner
och landet där du bor
Du kan stanna borta i tusen nätter
borta i tusen dar
Men mej blir du aldrig av med
Nej, med mej blir du aldrig av
Jag ska sjunga sånger om evig kärlek
Jag ska sjunga sånger om hopp och tro
Jag ska sjunga sånger om ljusa ögon
och om hjärtats röda blod
Jag ska sjunga sånger om fagra löften
sånger om lust och lek
Jag ska sjunga sånger om sorg och saknad
och om trolöshet och svek
Du kan komma hem till folkets jubel
Du kan komma hem i en limousin
Du kan komma hem som primadonna
och gala högt och fint
Du kan komma hem i lump och lasor
Du kan komma hem utan pengar kvar
Men mej blir du aldrig av med
Nej, med mej blir du aldrig av
Jag ska sjunga sånger om det som växer
sånger om det som gror
Jag ska sjunga sånger som ger dej styrka
och envishet och mod
Jag ska sjunga sångerna som lindrar
Jag ska sjunga sånger som ger dej tröst
Jag ska sjunga sångerna som vaggar
och värmer i ditt bröst
Jag ska sjunga sånger om gröna skogar
och om floden som flyter fram
Jag ska sjunga sånger om himlens stjärnor
Och om vägens rök och damm
Jag ska sjunga sånger om svarta tjärnar
sånger om öppet hav
Jag ska sjunga sånger om fjärran stränder
och om skepp som går i kvav
Och du kan bli gammal, grå och grinig
fattig och ful och sjuk
och du kan tappa dina tänder
och se helt för jävlig ut
Du kan bli en stackare i livet
en skugga och ett vrak
men mej blir du aldrig av med
Nej, med mej blir du aldrig av
Jag ska sjunga sånger om tunga dagar
sånger om slit och släp
Jag ska sjunga sånger om tomma magar
och om att tvingas ner på knä
Jag ska sjunga sånger om hårda tider
sånger om naken nöd
Jag ska sjunga sånger frusna hjärtan
och om nederlag och död
Nej, mej blir du aldrig av med
Med mej blir du aldrig av
Jag ska sjunga mina sånger
till din allra sista dag
Jag ska finnas vid din sida
för det är där jag helst vill va
Nej, mej blir du aldrig av med
Med mej blir du aldrig av.
Här hittar ni min insamling, hjälp mig att nå mitt mål, det skulle verkligen betyda världen för mig.
Alltså wow Maja!! vilken fantastisk människa du är, fortsätt med det du gör, precis så som bara du kan. Så mycket kärlek <3
Maja, åter en gång träffar dina texter rakt i hjärtat. Otroligt fint och bra det du gör. Ni har ett speciellt band och jag kan inte föreställa vad du och främst Albin gått igenom. Men ni känns båda starka och starka tillsammans. Min syster dog för 11 år sedan, inte genom psykisk ohälsa utan av cancer. Jag vet hur skört livet är. Hon fick all medicinsk hjälp hon kunde få, det gick snabbt med behandlingarna, men den psykiska hjälpen glöms av även där speciellt efter cancer (för de som klarar sig). Vi är bra på så otroligt mycket i detta underbara land men vi måste ta större allvar på den psykiska ohälsan och dess sjukdomar.
Jag älskar att läsa om starka syskonpar, för så var vi också. Vi klarade mycket tillsammans. Jag ska skänka pengar för första gången till hjärnfonden genom din insamling. Oftast går det till andra organisationer. Så känn dig otroligt stolt över dig själv, över din insamling och över Albin. Kram <3
Wow, jag sitter här på jobbet och gråter!! Du är så himla duktig på att sätta ord på känslor, jag blir verkligen rörd och man känner verkigen kärleken du har för din bror ❤
❤️❤️❤️❤️
Sitter här och gråter. Fantastiskt att du delar med dig. <3
Wow vilken stark berättelse 🙏🏻❤️ Så oerhört viktigt att belysa…Psykisk ohälsa måste uppmärksammas mer! Har en man som lider av panikångest…Första gången var vi 19 när han fick sin första attack och började prata om självmord…Jag har suttit utanför psykakuten och gråtit och känt att hjärtat gått itu. Den känslan önskar man ingen! Idag har vi två barn och varit tillsammans i 20 år 😊 Med hjälp av medecin så mår han idag oftast bra…Denna resa har gjort oss oerhört starka tillsammans! Fint av dig att dela med dig…Förstår att du är stolt över din bror ❤️ Kramar och lycka till er!
Vad modigt att göra detta! Och viktigt! Tack!!
Min pappa har samma sjukdom.
Så viktigt. Jag finner inga ord.
Jag sitter och gråter när jag läser din fina fina text! Du känns som en helt fantastisk och otroligt stark människa! Jag beundrar människor som dig Maja! Du inspirerar så många där ute så sluta aldrig göra det du gör för du gör det så otroligt bra🙌🏼
Tårarna bara rinner. Vad fint du skriver om din storebror och er relation, om hans sjukdom och varför du valt att starta en insamling. Självklart kommer jag bidra med så mycket jag kan. Ingen kan göra allt men tillsammans kan vi göra mycket! Tack för att du delar med dig och tack för att du försöker göra skillnad, särskilt i något så viktigt. Kram Maja <3
Satt och läste din blogg i köket medan resten av familjen var där, men kunde inte läsa färdigt för började gråta. Nu sitter jag här i sängen och har läst färdigt och tårarna bara rinner. Vilken stark kärlek de är mellan dig och din bror! Så fint att se bilden på ditt bröllop och man ser hur du verkligen suger in alla orden. Så starkt av dig att dela med dig av era erfarenheter gällande psykisk ohälsa!
All kärlek till dig!!
Idag är det 113 dagar sedan min storebror valde att avsluta sitt liv efter att ha krigat mot sin psykiska ohälsa i flera års tid. Jag har ingen aning om hur många veckor eller månader det är, men jag vet exakt antalet dagar. För varje dag blir dagarna mellan min bror och mig bara fler och fler, saknaden och tomrummet bara växer. Men varje gång jag ser att någon väljer att prata öppet om det och påverka på sitt sätt så känns det som dom hedrar min älskade bror och alla andra krigare som inte orkade mer. Tack Maja, du är en fantastisk person och det verkar din Albin också vara!
Oj så fint du skriver, fick tårar i ögonen när du skrev om din bror som stod och gungade framför er till Mikael Wiehe
Jag är en tjej på 18 år och min mamma har under hela min uppväxt tampats med schizofreni. Kommer ihåg vissa bra stunder men tyvärr är det betydligt fler dåliga.. Hon har tråkigt nog inte fått den hjälpen hon behövt under alla dessa år men det kommer bli bättre, hoppas jag.
Tycker det är så otroligt starkt av dig att berätta om din bror, så fint skrivet!
Vi behöver verkligen börja prata mer om psykisk ohälsa. Man ska inte behöva skämmas över det.
Du är grym Maja❤️
Man ska verkligen inte behöva skämmas, gjorde det ibland den första tiden men tror att det var för att jag var yngre. Önskar dig allt gott och din mamma, och jag hoppas att du inte skäms utan är stolt över henne som kämpar på med sin sjukdom. Stor kram till dig <3