Alltså vecka 22 har gått och nu kliver jag in i vecka 23!! Herreguuuuud. Jag kan inte förstå hur snabbt det går nu. Jag vill pausa tiden. Nu. Det går alldeles för fort och jag vet ju även nu att december kommer att flyga förbi sen börjar typ nedräkningen. Känns läskigt.
Mitt mående: Jag mår väldigt bra, däremot har jag VÄLDIGT ont i ländryggen (alltså foglossning antar jag). Igårkväll var det olidligt och jag fick lägga mig sängen redan vid åtta med min amningskudde. Det gör så otroligt ont och ingenting hjälper. Gör mig lite lite rädd att gravidkrämporna har kommit, speciellt nu när jag ska flyga massa de kommande veckorna och så men det löser sig säkert. Men igår sa jag faktiskt till Victor, om enbart det här är foglossning så vet jag inte hur jag ska klara av att föda. Så ont gjorde det.
Mina hormoner: Känner mig något mer hormonell just nu, gråter till allt och ingenting. Är så galet förälskad i Victor så jag inte kan låta honom vara. Har inte alls upplevt att mina hormoner har slagit åt fel håll när det kommer till just honom, han blir bara mer och mer underbar i mina ögon. Och jag känner av samma känsla från honom. När vi satt på planet från Dubai petade vi på varandra hela tiden, pratade och skrattade. Så flygvärdinnorna blev tokiga för vi hade en gång mellan oss och där satt vi. Och var som två tonåringar typ. Däremot känner jag mig mer mottaglig för stress och har mycket känslor. En halv dag i Dubai förstördes för att jag var ledsen och inte kunde kontrollera en enda känsla. Kvällen slutade med inställda planer och vi skrattade åt situationen tillslut för att jag var så hopplös. Det börjar helt enkelt bli lite svajigt nu, och mer kommer det att bli antar jag he he. Blir lite jobbigt bara med min ångest, balansen är svår.
Mina cravings: Ingenting!!! Eller får man skriva bubbel? Alltså efter denna veckan i Dubai där folk dricker champagne överallt så kan jag säga att jag är väldigt sugen på ett glas. Eller mer den där känslan av att vara lite fixad och korka upp. Ser jag en till mocktail kommer jag spy helt ärligt. Jag äter allt och ingenting och mitt illamående är helt och hållet borta.
Min vikt och kropp: Jag växer på, om vi säger så. Nu känner jag att jag har gått upp i vikt och ser även det i ansiktet och på benen samt armarna. Ja helt enkelt jag ser att det inte bara är magen som har vuxit. Det gör mig ingenting däremot har jag slarvat med kosten och träningen och det gör att jag känner mig seg, är taggad på gröna juicer och powerwalks istället för lata dagar på stranden nu. Dessutom äter jag mer skit nu än vad jag har gjort innan? Konstigt med tanke på att jag egentligen inte är mer sugen. Jag bara äter ändå. Nu har jag verkligen en mage och jag älskar det, och jag älskar att det syns att jag är gravid. Jag är så stolt över det på någotvis och vill bara gå runt i tajta kläder. Så alltså, när jag är fixad och känner mig fräsch känner jag mig väldigt vacker, men när jag går runt hemma i pyjamas (alla är förövrigt för små) ofixad så känner jag mig inte sådär as sexig.
Övrigt: Min lilla älskling där inne har fått in rutiner och nu vet jag när hen vaknar och inte. Det är kraftiga rörelser där inne nu och det är så otroligt otroligt mysigt. Jag känner mig aldrig ensam och ibland när jag glömmer bort att jag är gravid så blir jag så genuint överlycklig när jag känner hur hen rullar runt som en galning där inne. Jag klämmer åt ibland och trycker lite för att få en respons vilket är så roligt, som om att vi kommunicerar med varandra. Och såfort det är musik runt mig börjar hen dansa som en galning. Häromdagen började det tillochmed göra ont för att det var så hög musik på restaurangen och bebisen hade party där inne. Så sjukt.
Känner mig verkligen så lycklig över mitt barn just nu. Att jag ska få bli mamma är det vackraste i världen.
Det här är så roligt!!! Utan att själv varit gravid, måste jag bara få säga att jag relaterar med dig gällande craving på bubbel. Jag har på riktigt reflekterat över faktumet att den dagen OM jag någonsin blir gravid så skulle jag inte dricka alkohol på 9 månader (förmodligen längre om man ska amma osv osv). Alltså, det ÄR väldigt lång tid. Så jag tycker inte alls att det är konstigt att längta efter ett glas. Känslan när man knäcker första ölen eller poppar en flaska och har hela kvällen framför sig är ju bland det bästa som finns. Och jag kan ju bara tala för mig själv men jag har i alla fall inte varit nykter i över ett helt år, sen jag började dricka i min ungdom. Förstå mig rätt, jag är absolut inte beroende och jag har haft turen att inte vara omgiven av alkholism eller missbruk. Men jag tycker det är SKITKUL att bli berusad och det tycker jag man ska få säga utan att bli stämplad som en missbrukare. MED DET SAGT vill jag bara förmedla rekommendationen jag fått av mina vänner när jag lyft min ”oro” angående detta: Rikard Juhlins alkoholfria bubbel. Jag hoppas för din skull att det är gott (och även för min haha). Önskar dig all lycka med bebis och allt du tar för dig <3
Jag var på brunch när jag var gravid och ville nita tjejen vid bordet bredvid som beställde bubbel till brunchen. Jag var också såååå sugen på det.
Ett tips för foglossningen är vattengympa för gravida och fogbälte 😃 jag började få foglossning redan i vecka 12 och detta gjorde livet lite mer uthärdligt 😃
Foglossning GÖR ont, det är hemskt. Köp ett foglossningsbälte (inte snyggt men du kan ha det när du går hemma i pyjamas iaf) och var noga med hur du sitter, står och reser dig ur sängen etc. Inte sitta med benen i kors!
Jag mådde precis som du i min graviditet, väldigt bra förutom foglossning som small till någon gång mellan v 25-30, hade också lite smått panik eftersom jag också skulle flyga mycket MEN jag blev sååå hjälpt av en sjukgymnast. Trodde aldrig det skulle funka men helt plötsligt kunde jag röra mig igen haha. Så om du har vägarna förbi Stockholm, boka tid hos John Carrier. Dom gör först en djupare genomgång vad det är som är i kläm eller vad som sker och sen sätter dom igång, detta var alltså magi!!