JA! Det har hänt. Vi har köpt vår första gemensamma lägenhet och jag är lyrisk. Det är slut på att få känslan av att vara 16 år igen varje gång man åker hem till Västerås. “Ska vi sova hos din eller min mamma ikväll?” “Vad ska du göra imorgon?” “Jag måste åka hem till mamma och hämta min sminkväska” så har det rullat på i snart fyra år. Nu har vi vårt hem där vi kan komma och gå som vi vill, precis som här i Lissabon. Jag är otrolig glad. Äntligen hittade jag min sekelskifteslägenhet som är helt perfekt för oss just nu i livet. Inte för stor och inte för liten, perfekt läge till både stan och våra familjer och priset var rätt. GLAD. Och nu börjar det roligaste av allt, att få inreda precis som vi vill ha det. Jag har redan kontaktat en jätteduktig tjej som är inredare från Västerås som ska hjälpa oss med allt från väggfärg till krukor. När vi åker hem nu i Mars ska jag få se den för första gången och redan då ska jag börja åka runt för att titta på möbler och dylikt. ALLTING faller på plats i mitt liv och jag är otroligt tacksam över det.

Jag kan tycka att det blir lite svårt att blogga om mina resor till Vigo. Lite för att det är som att åka hem. Sanna, John och Nellie har blivit en liten extrafamilj som vet allt och lite till om mig och Victor. När jag är på besök så är det alltså som en vanlig dag i livet och just därför blir även mitt innehåll katastrofalt oinspirerande och tråkigt. Vi åker inte på flashiga middagar där jag kan ta kort på ostronen vi åt eller åker på utflykter till bergen i norra Spanien,.Men ni kanske tycker att det är kul, att se bilder från när vi gör absolut ingenting? Tillexempel så har vi ätit lunch, shoppat och pussat på Nellie. Druckit rödvin och pratat om framtida bröllop och resor. Jag lagade min paradrätt kycklingenchiladas och badade med Nellie för första gången. Det är väl det tror jag.

Jag landade till ett 20gradigt Lissabon idag. Otrolig känsla att kliva ut från flygplatsen, se palmerna och solen som lyser i ansiktet. Jag älskar den här staden. Inte nog med det, jag kom hem till en skimrande nystädad lägenhet. Att ha en städerska då och då gör livet så mycket bättre. Någon som städar det där man själv inte tänker på att städa. Och alla blommor har blommat ut så det är så fint här hemma. Jag är glad. Väldigt glad. Nu ska jag iväg till gymmet och köra ett pass, senare blir det mys här hemma. Victor är i Tyskland på CL så jag är själv hemma tills på torsdag så jag ska förbi affären och köpa hem lite grejer till middag och frukost, finns det någonting tråkigare än att handla mat till sig själv? Jag tror inte det.

Jag lägger upp bilder från Vigo senare idag och dessutom har jag en rolig nyhet att berätta. Iallafall roligt för mig och Victor.

Söndagsmys deluxe i Vigo idag. Allting är stängt här och regnet öser ner utanför. Vi har beställt hem thaimat och tittar på film. Vi turas om med att pussa på Nellie tar powernaps lite då och då.

Jag har fått en feeling för näsringar. Jag vill ha en liten tunn ring i guld. Vad tycker ni, BU eller BÄ? Det negativa är ju att när man väl tar ur piercingen så kommer hålet att synas, men det kan det ju vara värt. Eller? Hmm jag får fundera.

Okej kompisar. Jag lever, knappt. 
Igår tog jag flyget från Lissabon för att åka till Vigo. Men efter nästan tre timmar i luften och den mest turbulenta flygturen jag har varit med och det slutade med att vi fick nödlanda i Porto istället. Folk på flyget grät och skrek, alla datorer och Ipads stängdes ner och man såg knappt skymten av flygvärdinnorna. Helt klart bland det värsta jag har varit med om. På morgonen vaknade jag med en väldigt dålig känsla i hela kroppen, jag sa till mig själv ett flertal gånger att ta ett flyg dagen efter men som vanligt lyssnar man ju inte på sånt. Jag vill inte låta dramatisk men det var helt klart det värsta jag har varit med om och jag är uppriktigt glad över att jag lever idag. Efter lite tårar och samtal tog jag en taxi till Vigo från Porto och vid lunch var jag hemma hos favoriterna. Att få mysa med Nellie efter de timmarna i helvetet var välbehövligt. Om vi säger så.

Andy är här och har tatuerat både Sanna och John, så igår drack vi rödvin, åt tacos och snacka skit till sent på kvällen. Väldigt mysig kväll med gänget.

Just nu känner jag att jag inte hänger med i tempot. Det är som om att jag har massor utav saker att stå i, organisera upp och fixa med men dagarna bara susar förbi. Jag har dessutom väldigt lätt för att stressa upp mig i onödan. De månader som kommer nu blir väldigt hektiska, vilket enbart är roligt. Jag ska åka till Spanien imorgon och nästa vecka kommer Sanna och Nellie hit. Efter det har killarna landslagssamling så jag åker hem till Sverige i tio dagar. Sen får vi besök av Victors lillebror och några dagar senare åker jag till Prag. När jag väl är hemma från Prag kommer min mamma och storebror hit över påsk. Och så rullar det på. Men istället för att njuta av det blir jag stressad och orolig över småsaker. Jag måste verkligen bli bättre med det. Att ta en dag i taget. Jag kan helt allvarligt börja fundera på hur vi ska hinna organisera upp gästrummen innan Sanna kommer nästa vecka. Och jag klurar på vilken dag jag ska åka hem från Sverige för att hinna åka hem hit och fixa innan nästa besök kommer. Jag tycker om att ha kontroll och jag tror att när det är mycket som händer så kommer jag att mista den kontrollen. Men så är det ju inte. Det är tur att jag har Victor, han är motsatsen till mig och får mig att förstå att saker löser sig. För det gör ju alltid det.

Här är ett exempel på hur ostressad Victor är. Jag har haft magsår över det här rummet i snart två veckor men han kliver bara rakt in i det varje dag utan att ens reflektera över bombnedslaget när han ska spela Cod. “Det gör vi på en kvart” Ja gör det då en kvart innan du ska börja spela, tack. 

Del ett i processen mot ett lyckligare och mer harmoniskt liv var att boka en spontanbiljett till Sanna och John imorgon. I mitt lilla huvud tänkte jag att jag borde vara hemma och fixa med allt som måste göras, dels hemmet men även lite jobbgrejer men Victor har bortamatch i helgen och sen CL i Tyskland på onsdag så jag blir helt ensam här annars. Så nej, jag kan ha minst lika mycket kontroll fast jag är omringad av vänner.

Idag åt vi iallafall sushi på vår favoritrestaurang Sushi Café. Men till vår stora besvikelse har de bytt ägare och våra favoriträtter var borta från menyn och de nya smakade inte alls lika bra. Men en mysig lunch hade vi efter en natt i två olika sovrum. Det blir lätt så hemma hos oss, mycket passion leder till gräl. Och efter att jag tog mina kuddar och slängde igen sovrumsdörren vid tolv inatt pratade vi inte på 12 timmar. Men sen behöver vi bara se varandra igen så börjar vi garva. Knasigt kanske ni tänker men det är så det är här hemma. Hellre det än mellanmjölk hela tiden.

Och hur snygg är min nya jeansjacka med strass då? Jag invigde den på vår dejt i lördags med svarta stuprörsjeans, en röd blus och klackar, jag kände mig som tio poäng.

Ikväll ska jag packa och laga köttbullar till middag. Flyget till Vigo går redan vid åtta imorgon bitti så det blir en tidig kväll ikväll.

Här kommer receptet på det glutenfria knäckebrödet! Jag äter nog en macka per dag. Antingen till frukost eller som ett mellanmål, det finns nog ingenting godare än ett fröknäcke med smör och svensk ost på. MUMS!

Recept fröknäcke;

1 plåt

½ dl hela linfrön

½ dl sesamfrön

½ dl solrosfrön 

½ dl pumpakärnor 
2 tsk fiberhusk
1 ½ dl bovetemjöl

1–2 krm salt
ev. 1 tsk rosmarin
½ dl rapsolja

2 dl vatten, kokhett

Garnering
flingsalt

GÖR SÅ HÄR

1. Sätt ugnen på 160 grader. Blanda alla de torra ingredienserna i en bunke. Rör om ordentligt.

2. Tillsätt olja och det kokheta vattnet. Rör om tills smeten blir geléaktig.

3. Kavla ut degen mellan två bakplåtspapper, till en tunn kaka som täcker hela papperet. Ta bort det övre papperet och strö lite flingsalt över degen. Lägg det på en ugnsplåt.

4. Grädda brödet mitt i ugnen i 60–70 min. Låt det svalna på plåten innan du bryter brödet i bitar.

Receptet har jag lånat härifrån.