Igår fick jag, som så många andra, notisen från Aftonbladet där det stod att Tim Bergling – Avicii hade gått bort. Jag blev så otroligt illa berörd. Det är så knepigt, för man känner ju inte personen. Man har ingen aning om vem Tim var men ändå fylls hela jag av sorg. Så tragiskt. Direkt efteråt tittade jag på hans dokumentär Avicii – True Stories på Svtplay. Och då blev det ännu sorgligare. För man ser vilken ångest han lever med, hur hans tankar går och hur ensamt det kan kännas – livet. Jag tycker att det var så coolt hur han valde att sluta turnera. Fokusera på vad som gjorde honom glad. Naturen och vänner, och skapa musik. Inte framgång eller pengar, skrikande fans eller fest. Jag skrollade igenom hans instagram och man ser ju så tydligt hur han valde att leva livet i slutet. Citat om hur det är viktigt att vara i nuet och strunta i mobilen, vara i naturen och leva livet här och nu.
Så otroligt tragiskt allting, att han var så ung också.
Jag kan varmt rekommendera hans dokumentär – ni hittar den här. Jag skrev det i ett sms till Victor att han förklarar ångest så väl. “Jag vill bara inte, hela min kropp säger nej”. Så är det ju med ångest. Dessutom så lärde jag mig en sak, att träning (dvs hög puls) uppfattas som samma sak som stress/panikångest av kroppen, alltså kroppen kan inte se skillnad på de två grejerna. Det här blev verkligen en tankeställare och jag ska boka in psykolog/läkare när jag kommer till Sverige och ska kika på det. Kanske borde jag byta ut några pass till lugna promenader istället för ibland kan jag ha hög puls en hel dag trots att jag bara ligger i soffan, som att någon sitter på mitt bröst eller som att jag precis har sprungit intervaller. Klart att det tar på hjärtat efter ett tag eller hur.
I dokumentären får man följa hans resa, från att han var ung till nutid. Flera gånger under dokumentären blev jag otroligt berörd, även om han var en världsstjärna och lever ett helt annat liv så var det så mycket som jag kunde relatera till. Så viktig dokumentär, som visar vad som borde prioriteras i livet. En själv och ens hälsa – ens familj och vänner. Det är de enda viktiga.
Håller med dig helt Maja. Så himla tragiskt hur många det är som mår så dåligt. Pengar, karriär och fans är det sista som betyder något, egentligen. Hoppas att han får vila i frid, utan ångest.
Fint skrivet om en så otroligt sorglig historia, blev också så berörd av dokumentären och hans liv!
Jag lider också av ångest, främst panikångest men också av liksom generell ångest precis som du beskrev i citatet, kroppen säger bara nej!! Men jag har förstått det som att träning (pulshöjande) är väldigt bra för att dämpa ångest, även om pulsen går upp och blir obehaglig i träningsmomentet så sänks vilopuls i längden av träning. Men att det för personer med ångest kan vara obehagligt att träna för att känslan av ökad puls kopplas till ångestattacker.
Jag har precis som du också dagar då jag ligger i soffan och bara känner hjärtat slå eller kvällar när jag knappt kan somna för pulsen känns så starkt, men för min del beror det i princip alltid på stress, när det är för många bollar i luften och kroppen liksom är på helspänn.
Nu var det här världens längsta kommentar men i all välmening, du är en fantastisk inspiration och tillsammans med Beyonce den kvinna jag tänker på när man snackar girlpower! Men du skrev för något inlägg sedan att det varit mycket stress för dig både praktiskt och mer privat, o min känsla (från att ha haft samma symtom) är att stressen kan vara orsaken till hög puls och känslan av att någon sitter på ditt bröst!
Hoppas det inte framstod som besserwissrande, tänker bara att vi med ångest får hjälpa varandra till att må bättre!
Stor kram till dig, fortsätt göra ditt fantastiska jobb men ta pauser och njut av sånt som gör dig genuint lycklig o inte stressar!
Så bra och vettig text, Maja. Obs att hans efternamn stavas Bergling <3
Skönt och höra att det inte bara är jag som blev så berörd av hans bortgång. Dokumentären om hans liv blir så fruktansvärt tragisk tillsammans med hans död. Känns som om vissa i hans omgivning drev han så mkt längre än vad han ville och närmare hans död på något vis. Så fruktansvärt och hemskt på alla sätt och vis. Hoppas han har frid nu.
Jag har verkligen inte kunnat sluta gråta och har känt mig så pinsam för det:( Var på en stor middagsbjudning när vi slogs av beskedet och kände mig så barnslig då alla bara konstaterade att det var synd och sedan kunde prata om något annat efter några minuter. Jag bröt däremot ihop. Jag kunde inte sluta gråta och kvällen blev förstörd, men ingen kunde förstå varför jag reagerade så starkt. Sen tänkte jag på dig och kände med hela kroppen att Maja ändå skulle förstå.<3
Anledningen till att jag blev så ledsen är nog för att han var hela Sveriges posterboy. Han hade "allt". Men ändå mådde han betydligt sämre än de flesta. I dokumentären kunde jag verkligen känna hans ångest, hans panik, och jag blir så arg på att alla i hans omgivning inte gjorde mer. Men nu är han i alla fall fri från hans smärta på andra sidan. Pengar och berömmelse är verkligen ingenting.
Jag ska tänka på Tim varje gång jag känner att jag "måste" göra något för pengarnas eller statusens skull. Eller för någon annans skull.
Tack för din fina musik Tim som berörde så sjukt många. Tack för att du i din dokumentär kommer kunna få folk att ta vara på det som faktiskt är viktigt i livet. Vila i frid <3
Så fruktansvärt. Har gråten i halsen i princip hela tiden…
So sad.
When I heard the news I was super sad although I did not know him very well, but he was super new and still had so much to live.
Thank you for your great text Maja.
It’s good to know that we support each other.
And Maja if someday you do not feel well, take a few days off and leave the blog aside.
First is our health, family and friends.
Big kiss and have a good saturday.
And I hope he rests in peace.
Panikångest är vanliga kroppsliga sensationer som katastroftolkas, som triggar igång det autonoma nervsystemet så att man känner ännu fler symptom, vilket gör att man fokuserar mer på symptomen och blir ännu räddare. Att få ont i bröstet och ha olika sensationer i kroppen är helt normalt, kan bero på stress osv. Att ha sensatklnwe betyder att man lever 😉 Och ju mer du skannar av och känner av hur det känns i kroppen, desto fler sensationer kommer du att uppleva och desto mer kommer man att aktivera det autonoma nervsystemet. Tex. Om du ligger hemma i soffan kan du av olika normala anledningar känna olika saker, att du sen är vaksam över detta och skannar av, eller vill att det ska försvinna gör att känslan ökar och eller håller i sig. Många med panikångest eller ångest är rädda för att träna eftersom att dessa sensationer upplevs som obehagliga och katastroftolkas. Tonvikten ligger vid en överdriven vaksamhet mot hot och inre sensationer som sedan tolkas som negativt och det triggar igång resten av kroppen samtidigt. När man inte hittar logiska förklaringar till varför man känner som man gör kan man börja tänka ”vad är det för fel?”, ”jag borde inte känna såhär, tänk om jag blir galen osv”.
Det är dessutom funktionell att känna ”nej jag vill inte, jag måste härifrån” eftersom att det är det ångest är till för, att varna oss för möjliga faror (behöver ej vara specifika situationer) och då ska man inte vilja närma sig det.
Det låter som om du kanske skulle hjälpas av att gå till en duktig KBT-terapeut som även är specialist i klinisk psykologi och vidareutbildad psykoterapeut. Kanske ACT eller compassion-baserad KBT kan vara något i kombination med KBT. Ett tips bara 🙂
Så otroligt sorgligt! såg också dokumentären och blir faktiskt riktigt illa berörd på hur managers etc. bara pressar honom till att spela fast han inte mådde bra man är rädd att förlora pengar och omsättning och att ANDRA drabbas om han ställer in. alla ser bara pengarna och inte välmåendet hos personen.
Tragiskt att hans liv skulle sluta så tidigt :'(
Jag såg färdigt dokumentären idag och det är så otroligt sorgligt hur hans liv blev. Så mycket framgång men samtidigt så mycket ångest. Pengar och framgång är inte det som ger lycka.